Kukkolaforsen är en fantastisk plats att besöka. Vi åker dit nästan varje sommar under vår resa norrut i Sverige. Kukkolaforsen är en fors i Torne älv som ligger mellan Sverige och Finland ca 15 kilometer norr om Haparanda och Torneå. Forsen är 3,5 kilometer lång och har en fallhöjd på ungefär 14 meter. Kukkolaforsen skapades i och med att landhöjningen gjorde att området hamnade ovanför havsytan.
Kukkolaforsen kan beskrivas som ett naturarvsplats i Tornedalen där fantastisk natur, mattraditioner, fisketraditioner och flera kulturer möts och frodas. Fisket har genom tiderna spelat en viktig roll för människorna i Tornedalen som föda och inkomstkälla, men också som en del av kulturen. Man möts kring fisket, samlas för sikfest, fisketävlingar, bastu och umgånge.
Man har fiskat olika slags fisk. Länge var lax den viktigaste fisken (åtminstone fram till 1950-talet men sedan minskade tillgången till lax drastiskt) men numera är det speciellt sikfisket som platsen är känd för.
Sommartid håvar man sik ur älven, och sikfesten vid Kukkolaforsen kan ha anor ända tillbaks till medeltiden (även om firandet i modern tid startade upp igen någon gång på 1960-talet). Sikfesten infaller av tradition helgen efter Jakobsdagen, alltså i slutet av juli. Det är då älvsiken börjar sin vandring från havet upp efter Torne älv. Under säsongens topp, kring slutet av juli, början av augusti kan en dygnsfångst ligga på kring 1000 sikar. Att fiskens lekperiod är såpass tidsbunden är också orsaken till att dess ankomst har uppmärksammats ända sedan medeltiden. I år riskerar sikfesten att bli inställd på grund av Covid-19.
Håvfisketraditionen i Tornedalen
Fiske genom håvning är en traditionell fiskemetod som än i dag praktiseras i Tornedalens olika forsar och traditionen har förts vidare i generationer på båda sidor om forsen. Håvning kan ske från stranden, men oftare från brygga eller båt. Det traditionella fisket har länge varit en viktig inkomstkälla för byarna. Fisket ger inte bara mat och inkomst utan fungerar som ett forum för socialt umgänge. Vid forsen och i den så kallade stekkåtan träffas släktingar och bybor och utbyter historier.
Själva håvfisket bygger på att siken vandrar upp för forsen i etapper och vilar sig på vissa platser, i gropar som vattnet format i marken. Det tiotal gropar som finns i älven har alla speciella namn. Det är när fisken vilar i dessa gropar som fiskarna passar på att håva upp dem. Senaste gången vi besökte Kukkola var det ingen som håvad på den svenska sidan av forsen, men två fiskare stod och håvade på den finska sidan.
Att halstra sik på det karakteristiska Kukkolaviset, på en pinne vid elden, är en mycket gammal sed. Fisken ska ätas med fingrarna, helst på en gång, och inte förvaras någon längre tid. Andra tillagningssätt är rökning eller gravning.
Tidigare har man använt torkning och saltning som tillagnings- och förvaringsmetod. Matkulturen utgår generellt sett från lokala råvaror och är influerad av såväl den svenska som den samiska och finska kulturen. Populärt är halstrad och gravad sik, sikrom, sik eller laxsoppa och kokt sik med ”dopp i kopp” (det är en variant av kokt färskpotatis som doppas i en kaffekopp med smör, lök och kokspad).
Kukkolaforsens kulturby
Vid Kukkolaforsen finns flera gamla byggnader som är gemensamma för fiskarna och byborna. Förutom stekkåtan finns en bod för förvaring av håvar och utrustning, en iskällare för förvaring av fisk, en gammal kvarn och en byggnad som idag inhyser ett litet museum. På platsen finns även ett antal privata fiskestugor.
Språk och traditioner – levande kulturarv
En viktig del i den tornedalska fiskekulturen är språket meänkieli – tornedalsfinska. De äldsta termerna i fisket kommer från riktigt gamla uttryck som speglar språk- och kulturområdet. Exempelvis är krenkku ett ord på meänkieli som betecknar de bryggor/broar som används för att nå ut till de olika håvningsplatserna, som alla har ett eget namn. När yngre generationer för fisketraditionerna vidare bidrar de också till bevarandet av det nationella minoritetsspråket meänkieli.
Materiellt kulturarv – pator och håvar
De så kallade patorna skulle kunna beskrivas som en slags träbrygga för fiske av lax och sik. De är en viktig och speciell del i fisketraditionen på platsen. De första kända patorna vid Torne älv togs i bruk under 1500-talet och början av 1600-talet. Byggtekniken lever i dag vidare i de bryggor och broar (krenkku) som konstrueras för håvning.
Håvpator byggs för hand och byggnadstraditionen och kunnandet kräver att man har stor kunskap och erfarenhet av bland annat vattnets strömriktning och forsens beteende. Tekniken har formats efter naturen och de förutsättningar som den speciella platsen och naturen gett.
Genom tiderna har många olika fiskemetoder och redskap använts för att fånga fisk. Historiskt sett har håvar även använts vid andra älvar, men vid Torne älv har håvningskulturen kunnat bevaras utan avbrott ända fram till våra dagar.
Fisk ger inte bara mat utan har också andra användningsområden – exempelvis är fiskskinnet starkt och kan användas till kläder, skor och väskor.
Ett kulturarv som beskrevs redan på 1500-talet av Olaus Magnus
Olaus Magnus besökte Tornedalen sommaren 1519 och beskriver senare besöket i sitt verk Historia om de nordiska folken.
”Knappast någonstans i hela Europa finner man ett rikare laxfiske än i Bottniska havet upp emot Lappland, från vars fjäll och slätter väldiga älvar med sött vatten flyta ned, och det är en skön syn att se laxarna, likt krigare i glimmande vattenskrud, mitt i solgasset gå upp från havet mot strömmen. (…) Och hur mycket man än må fånga av detta slags fisk, tycktes den dock aldrig vilja taga slut i sin hemtrakt.” Olaus Magnus.
Även om tillgången på lax visat sig vara långvarig har historien tyvärr visat att Olaus Magnus’ entusiastiska uttalande om överflödet av lax som aldrig ville ta slut nu ändå har sinat. Idag finns dock strikta fiskerestriktioner och fiskekvoter på både den svenska och finska sidan för att trygga beståndet av både lax och sik.
Besöker du Kukkola, missa då inte att titta in på det lilla museet (http://www.tornedalensfiskemuseum.se/sv/home/) och prova såklart sik av något slag!
Kulturarvsresan 